tisdag 29 april 2008

Oxfilé a'la Dempa

Man vill ju inte skryta, men när maten hemma blir så mycket godare än 98% av alla restauranger man besöker, då är det läge att slå sig själv för bröstet! Eller egentligen så är det inte en själv man vill höja upp, utan just möjligheten att tillaga något hemma som blir så ofantligt bra! Det kan egentligen vem som helst!


Då var det dags. Hade 450g färsk oxfilé i kylen som skulle tillredas.


Delikatesspotatis i klyftor med olivolja, salt, svartpeppar, timjan, rosmarin.


Efter att stekt köttet hårt men snabbt så har det fått bli medium-stekt i ugnen i 100 grader, med termometer tills innertempen var ca 52-53 grader. Därefter vilar köttet i folie medans potatisen blir helt klar.


Under tiden har Danna gjort en sallad med (denna gång äkta!) fetaost.


Vinet: Graham Beck - Shiraz Cabernet Sauvignon, Sydafrika, 69 kr. Tips från min kollega Anton. Passade ypperligt till!


Upplagt på nya tallrikar. Bon' apetit!


Köttet var så perfekt det bara kunde bli, och något av det möraste jag ätit i hela mitt liv..



Danna var hur nöjd som helst efteråt. Det syns med nöd och näppe..

5 kommentarer:

Hansih sa...

Haha, roligt inlägg! :-)

Kände du skillnaden på fetaosten då? Mot den vanliga apetina feta 8% som ni kanske använder? :-)

michael sa...

skitkul att se bilderna pa hur det gick till, ser otroligt gott ut! :) alskar dannas min dar pa slutet ocksa, man ser verkligen vilket schysst resultat det blev!! :)

stekte du kottet i nagra kryddor eller marinad eller sa?

se till att ha den har ratten pa menyn tills nasta gang vi halsar pa!!! :D

dempa sa...

H: Oh ja, mycket stor skillnad på fetaosten! Mycket gott!

P: Salt och peppar var allt som behövdes för köttet! Det var sjukt bra kött alltså!
Får se ifall det står på menyn nästa gång.. det beror på ICA's utbud ;)
Annars har vi ju alltid Dempas kyckling att luta oss emot när det blåser :)

Anonym sa...

Kan intyga om att min man till kock är GRYM!!!! :) Så stolt! <3

Anonym sa...

bra dempa! let it rest :)

 
dempabeer ©2009
Design by Daniella Weiler